Glädje räknas inte ut per kvadrat.

Jättesöt lägenhet från hemnet.

38 små fantastiska kvadrat, visst finns det en charm i det. Vi kanske bara inte inser det just då. Min allra första lägenhet var en 1:a på 27 kvadrat. Jag var nitton år och toklycklig. Jag hade precis börjat på högskolan och just insett att pendla inte var något för mig. Så jag lämnade huvudstaden med mitt pack för att flytta tillbaka till min kära barndom i Södermanland. Jag hittade en hyresvärd som hyrde ut små, docksöta ettor mitt i stadskärnan. Ja, jag minns det väl. Framförallt minns jag glädjen. Jag fick nycklarna någon vecka innan inflytt, och jag skulle förstås envisas med att bo i lägenheten från dag ett. Allt jag hade de första dagarna var då ett liggunderlag, en filt, kudde, kastrull och en sked. Inte hade jag några lampor i lägenheten, förutom taklyset i badrummet. Så jag låg därför de första kvällarna på mitt klarblå underlag i hallen intill badrummet med badrumsdörren öppen på  glänt och läste av studentlitteraturen. Här kom jag att bo i ett år innan jag fick mersmak. Ett år, och sedan var jag trött på kökspentry och nattliga fyllesånger utanför mitt fönster.

Ser ni fotot ovan? Vilken fantastisk lösning! Och se så fint de mönstrade lådorna matchar den boendes övriga mönsterglädje. Mönstret på draperiet känns helt rätt. Wow, det är ju nästan så att jag vill byta ut min walk in closet!


Såhär ser min walk-in-closet ut i nuläget. Lite småtrist. Nu ser man inte hela klädkammaren, men jag har funderingar på att hitta lite nya lösningar med lite nya fina, mönstrade lådor och kanske även låta smyckena flytta in här. Små, enkla tips mottages tacksamt!